Pearlie

Jag har sagt ett tag nu att jag kännt mig som en tikande bomb, o igår smälde det.. REJÄLT...
fy fan.. trodde aldrig jag skulle sluta gråta..plötsligt insåg jag att min första kärlek, min första pojkvän och en mkt nära vän är borta, föralltid... o hur gärna jag än vill o tror så kommer han inte tillbaka..

O så va d ju begravningen idag.. Jag va nära att trilla ihop framme vid kistan... gud alltså.. min älskade stoffe... Tur jag hade elisabeth där o stödja mig mot o krama... Försökte vara stark inför tessan, mona o mats men det gick inte.. hade knappt gråtigt sen ett par dagar efter den där hemska dagen så nu kom verkligen allt....

Jag, elisabeth o fia satt på andra raden bakom tessan, tom mona o mats tillsammans med tobbe, jocke joel o sebastian.. så jag antar att vi räknades som bland dom närmsta.. så när vår rad hade varit framme vid kistan fick skolans präst komma med vatten till oss, vi va alla helt förstörda...

Nu är jag helt slut i min kropp.. Mina ögon dom svider och huvudet dunkar... Ska nog snart sova.. e helt slut....


Sov gott stoffe!