Pearlie

Jag kommer exakt ihåg vad jag gjorde för 3 år sedan. Jag jobbade matsal på grand jobbade 12 timmar typ kommer ihåg att när jag gick till bilen ringde jag tessan typ massa gånger för hon klickade mig, så blev orolig att hon o tom bråkade eller ngt.
Så jag kör hem, sätter mig i soffan, bloggar o käkar popcorn, chatar med en av kockarna på msn när jag får det värsta sms NÅGONSIN (utantvekan värre än när a dumpade mig via sms efter 1½års förhållande)
Det stod att vår älskade stoffe (tror dock där stod lillebror) har blivigt ihjälkörd med motorcyklen...


Jag minns paniken och illamåendet som kom som en våg över mig. Jag springer in o väcker mamma och berättar vad jag precis fått veta.

Jag och Stoffe var tillsammans i 9 månader (ganska exakt hela 9an) Tack vara att jag och Tessan (som då är Stoffes storasyster) varit bästa vänner så hade jag hela tiden kontakt med honom också. Mer eller mindre som vänner och i perioder blev det väl lite fyllehångel också..

Men idag är det 3år sedan Stoffe tog sin sista tur på sin älskade motorcykel och en kärring svänger ut rakt framför honom...

Jag tänker på Stoffe och hans familj idag.
Tessan du vet att jag ALLTID finns här. Och att det behöver inte vara en års dag för att du ska ringa och vara ledsen, jag finns här dom andra 364dagarna också...



Älskad och saknad